.:: SKBK:s Valphänvisningsregler & tolkningar ::.

Skall du DNA-testa din/dina valpar eller vuxen Bedlington för koppartoxicos?
Då är det DNA-blanketten precis här under som du skall skriva ut och ta med
till din veterinär när du tar DNA-blodprovet, (en blankett per individ):

DNA-blankett

När du fått tillbaka testresultatet uppskattar SKBK om du mailar/postar
in en kopia på resultatet till klubbens Avelskommittén för arkivering.

Fr o m 1 juni 2014 gäller nya valphänvisningsregler, se nedan


Nya rekommendationer för valphänvisning:

• Föräldradjuren rekommenderas ha uppnått lägst ett Very Good kvalitetsbedömning i officiell klass på utställning eller SKBKs Rasspecial. Är hanhunden inte utställd ska ett testikel- och tandintyg från officiell veterinär skickas till valphänvisaren.

• De hundar som valphänvisning eller omplacering söks för rekommenderas ha en inavelsgrad understigande 6,25 procent (SKKs rekommendation).

• Både hanhund och tik rekommenderas ha en ålder av 24 månader när valparna föds (rekommendation enligt RAS). En tik måste ha uppnått 18 månader när valparna föds enligt gällande djurskyddsregler.

• För tik över 7 år ska ett hälsointyg skickas med. En tik över 7 år får inte paras om hon inte haft en kull valpar tidigare. En tik som uppnått en ålder av 10 år får inte användas i avel (SKKs grundregler).

• SKBK kräver att båda föräldradjuren är DNA-testade för koppartoxicos hos SLU i Uppsala med DNA-markörerna C04107 och C04107B.

• SKBK rekommenderar att föräldradjuren är ögonlysta hos legitimerad ögonveterinär innan parning.

De nya rekommendationerna för valphänvisning gäller från den 1 juni 2014.


Tolkning av DNA-kopplingsanalys för påvisande av koppartoxikos (CT)

Nedärver icke - anlagsfri (kod 0)
Kopplingen mellan CT-genen och DNA-markören är känd från båda föräldrarna. Hunden har fått en DNA-markör som är kopplad med den normala (friska) genen från båda föräldrarna. Hunden nedärver därför inte sjukdomsgenen till sin avkomma.

Nedärver möjligen - anlagsfri/bärare (kod 1)
Kopplingen mellan CT-genen och DNA-markören är känd bara för en av föräldrarna. Från den föräldern har hunden nedärvt en DNA-markör som är kopplad med den normala (friska) genen. Eftersom den andra DNA-markören inte är informativ, finns det två möjligheter,
1) hunden nedärver inte sjukdomsgenen till sin avkomma, eller
2) hunden nedärver sjukdomsgenen med en risk på 50% till sin avkomma.

Nedärver med 50 % möjlighet - bärare (kod 2)
Kopplingen mellan CT-genen och DNA-markören är känd för båda föräldrarna. Hunden har fått en DNA-markör som är kopplad med den gen som förorsakar sjukdomen från en av föräldrarna, men inte från den andra. Hunden nedärver därför sjukdomsgenen till sin avkomma med en risk på 50%.

Bärare eller nedärver alltid - bärare/sjuk (kod 3)
Kopplingen mellan CT-genen och DNA-markören är känd bara för en av föräldrarna. Från den föräldern har hunden nedärvt en DNA-markör som är kopplad med den sjukdomsförorsakande genen. Eftersom den andra DNA-markörn inte är informativ, finns det två möjligheter,
1) hunden nedärver sjukdomsgenen med en risk på 50% till sin avkomma, eller
2) hunden nedärver alltid sjukdomsgenen till sin avkomma.

Nedärver alltid - sjuk (kod 4)
Kopplingen mellan CT-genen och DNA-markören från båda föräldrarna. Hunden har fått en DNA-markör som är kopplad med den sjukdomsförorsakande genen från båda föräldrarna. Hunden nedärver därför alltid sjukdomsgenen till sin avkomma. Hunden har akut, kronisk eller symptomfri koppartoxikos som kan variera med åldern. Hunden kan alltså utan medicinering i något skede av sitt liv få symtom av koppartoxikos.

(Kod 5)
Kopplingen mellan CT-genen och DNA-markören är okänd för båda föräldrarna. Kan bero på att det inte finns tillräckligt med uppgifter om biopsi testresultat eller i blodslinjer där endast DNA-tester använts. Typiskt också för hundar som importeras.

Observera!
På grund av möjliga "crossing-over" är kopplingsanalysens säkerhet 95%.

 

 

Tillägg gjorda av SKBK:s avelskommitté i samråd med Sofia Malm, doktorand vid SLU (allmänna avelsfrågor) 2006

Nedärver möjligen - anlagsfri/bärare (MARKERAD kod 1)
I de fall då den icke informativa markören är 1,a eller 1,c samt återfinns på endast ett ställe i hundens stamtavla, och detta ställe är 4:e generationen (ex.farfarsfar) eller längre bak så är sannolikheten för att hunden skulle nedärva denna icke informativa gen och att denna tillika skulle vara sjukdomsbärande ungefär lika stor som DNA-testets felmarginal, varför dessa hundar skall kunna gå i avel såsom kod 0, med tillägget att de kallas MARKERADE Kod 1.

 

Bärare eller nedärver alltid - bärare/sjuk (MARKERAD kod 3)

I de fall då den icke informativa markören är 1, a eller 1, c samt återfinns på endast ett ställe i hundens stamtavla, och detta ställe är 4:e generationen (ex.farfarsfar) eller längre bak så är sannolikheten för att hunden skulle nedärva denna icke informativa gen och att denna tillika skulle vara sjukdomsbärande ungefär lika stor som DNA-testets felmarginal, varför dessa hundar skall kunna gå i avel såsom kod 2, med tillägget att de kallas MARKERADE Kod 3.

» Rasspecifika Avels Strategier