Rekommendationer och regler för valphänvisning

• Föräldradjuren rekommenderas ha uppnått lägst Very Good i kvalitetsbedömning i officiell klass på utställning eller SKBKs rasspecial. Är hanhunden inte utställd ska ett testikel- och tandintyg från officiell veterinär skickas till valphänvisaren. Tandintyg krävs även för tik som inte är utställd.

• Inavelsgraden får ej överstiga 6,25 procent för de kullar/hundar som valphänvisning eller omplacering söks för (SKKs rekommendation). Målet i RAS är att inavelsökningen ska understiga 2,5 procent i snitt per år.

• För att hålla en låg inavelsökning inom rasen rekommenderar SKBK att så många hanhundar som möjligt används i avel. En tumregel är att antalet avkommor per avelsdjur inte bör överstiga 12-15 valpar, eller motsvarande 4-5 kullar per hund (rekommendation enligt RAS).
SKBK uppmanar uppfödarna att titta i hanhundsguiden som finns på SKBKs hemsida för att få en överblick över de hanar som gått i avel, för att i möjligaste mån undvika överanvändning av hanhundar.

• Både hanhund och tik rekommenderas ha uppnått en ålder av 24 månader när valparna föds (rekommendation enligt RAS). En tik får inte paras förrän tidigast andra gången hon löper och inte innan hon är 18 månader gammal. Om tiken får två valpkullar inom en period på tolv månader måste hon få minst tolv månaders vila innan det blir dags för ännu en kull (Jordbruksverkets regler).

• För tik över 7 år ska ett hälsointyg skickas med. En tik över 7 år får inte paras om hon inte haft en kull valpar tidigare. En tik som uppnått en ålder av 10 år får inte användas i avel (SKKs grundregler).

• SKBK kräver att båda föräldradjuren är DNA-testade för koppartoxikos hos SLU i Uppsala med DNA-markörerna C04107 och C04107B.

• SKBK kräver att båda föräldradjuren är ögonlysta hos legitimerad ögonveterinär innan parning.

• Medlemskap i SKBK är ett krav för att få valphänvisning för valpkull. Vid omplacering av hund krävs inget medlemskap.

Tolkning av DNA-kopplingsanalys för påvisande av koppartoxikos (CT)

Nedärver icke - anlagsfri (kod 0)
Kopplingen mellan CT-genen och DNA-markören är känd från båda föräldrarna. Hunden har fått en DNA-markör som är kopplad med den normala (friska) genen från båda föräldrarna. Hunden nedärver därför inte sjukdomsgenen till sin avkomma.

Nedärver möjligen - anlagsfri/bärare (kod 1)
Kopplingen mellan CT-genen och DNA-markören är känd bara för en av föräldrarna. Från den föräldern har hunden nedärvt en DNA-markör som är kopplad med den normala (friska) genen. Eftersom den andra DNA-markören inte är informativ, finns det två möjligheter,
1) hunden nedärver inte sjukdomsgenen till sin avkomma, eller
2) hunden nedärver sjukdomsgenen med en risk på 50% till sin avkomma.

Nedärver med 50 % möjlighet - bärare (kod 2)
Kopplingen mellan CT-genen och DNA-markören är känd för båda föräldrarna. Hunden har fått en DNA-markör som är kopplad med den gen som förorsakar sjukdomen från en av föräldrarna, men inte från den andra. Hunden nedärver därför sjukdomsgenen till sin avkomma med en risk på 50%.

Bärare eller nedärver alltid - bärare/sjuk (kod 3)
Kopplingen mellan CT-genen och DNA-markören är känd bara för en av föräldrarna. Från den föräldern har hunden nedärvt en DNA-markör som är kopplad med den sjukdomsförorsakande genen. Eftersom den andra DNA-markörn inte är informativ, finns det två möjligheter,
1) hunden nedärver sjukdomsgenen med en risk på 50% till sin avkomma, eller
2) hunden nedärver alltid sjukdomsgenen till sin avkomma.

Nedärver alltid - sjuk (kod 4)
Kopplingen mellan CT-genen och DNA-markören från båda föräldrarna. Hunden har fått en DNA-markör som är kopplad med den sjukdomsförorsakande genen från båda föräldrarna. Hunden nedärver därför alltid sjukdomsgenen till sin avkomma. Hunden har akut, kronisk eller symptomfri koppartoxikos som kan variera med åldern. Hunden kan alltså utan medicinering i något skede av sitt liv få symtom av koppartoxikos.

(Kod 5)
Kopplingen mellan CT-genen och DNA-markören är okänd för båda föräldrarna. Kan bero på att det inte finns tillräckligt med uppgifter om biopsi testresultat eller i blodslinjer där endast DNA-tester använts. Typiskt också för hundar som importeras.

Observera!
På grund av möjliga "crossing-over" är kopplingsanalysens säkerhet 95%.

Tillägg gjorda av SKBK:s avelskommitté i samråd med Sofia Malm, doktorand vid SLU (allmänna avelsfrågor) 2006