Ursprungsland/hemland: Storbritannien

Användningsområde: Terrier

FCI-klassifikation: Grupp 3, sektion 1

Bakgrund/ändamål:
Det har hävdats att bedlingtonterrier kan skryta med en stamtavla som kan ledas längre bak än någon annan terrierras. Den var en gång i tiden känd som Rothburyterrier med ursprung från de tidigare gruvdistrikten i norra England. Berömmelsen spreds utanför ursprungsområdet och en sammanslutning för rasen bildades 1877. Rasens milda utseende till trots är temperamentet en terriers och bedlingtonterrier är tuff och fullt kapabel att värja sig även om rasen sällan söker bråk. Det är en härdig ras och man ska inte låta luras av det ljuva lammutseendet – det är en terrier i alla bemärkelser. Rasens ursprungliga uppgift i norra England var som jakthund och då främst för jakt på kanin. Rasen är fortfarande betraktad som en sportig terrier.

Helhetsintryck:
Bedlingtonterrier är en elegant, smidig och muskulös hund utan tecken på vare sig förfining eller grovhet.

Viktiga måttförhållanden:
Kroppen skall vara något längre än den är hög.

Uppförande/karaktär:
Rasen skall vara livlig och alert, full av självkänsla. Den är en intelligent sällskapshund med stark jaktinstinkt. Till temperamentet är bedlingtonterrier vänlig, tillgiven och värdig, aldrig skygg eller nervös. I avspändhet är den mild men full av mod om den blir upphetsad.

Huvud:

Skallparti

Skalle: Skallen skall vara smal men djup och rundad. Den skall vara täckt av en riklig, nästan vit, silkaktig hätta på hjässan.

Stop: Stop får inte finnas, utan linjen från nackknöl till nosspets skall vara rak och obruten.

Ansikte

Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart hos hundar med blåaktig päls liksom hos blåaktiga hundar med tanteckning. Den skall vara brun hos leverbruna och sandfärgade hundar. Näsborrarna skall vara stora och väl markerade.

Nosparti: Nospartiet skall vara väl utfyllt under ögonen.

Läppar: Läpparna skall vara stramt åtliggande och inte nedhängande.

Käkar/tänder: Saxbett. Stora, kraftiga tänder.

Ögon: Ögonen skall vara relativt små och klara. Det idealiska ögat ger intryck av att vara trekantigt. Hundar med blå pälsfärg skall ha mörka ögon, hundar som är blå med tanteckning kan ha ljusare ögon med bärnstenston, medan leverbruna och sandfärgade hundar har ljust nötbruna ögon.

Öron: Öronen skall vara medelstora och avlånga. De skall vara lågt ansatta och hänga flata intill kinderna. Öronen skall vara tunna och sammetslika till strukturen och täckas av kort, fint hår med behäng av vitaktigt, silkeaktigt hår på örontippen.

Hals:
Halsen skall vara lång, avsmalnande och djup närmast kroppen. Det får inte finnas någon tendens till överflödigt halsskinn. Halsen skall ha god resning upp från skuldrorna och huvudet skall bäras ganska högt.

Kropp:
Kroppen skall vara muskulös och påtagligt smidig.

Rygg: Ryggen skall vara naturligt välvd över ländpartiet.

Ländparti: Ländpartiet skall vara välvt med kurvan direkt över länden.

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara djup genom hela bröstet och nå till armbågen. Den skall vara ganska bred med flata revben.

Underlinje och buk: Den välvda länden ger en markerat uppdragen buklinje.

Svans:
Svansen skall vara medellång, tjock vid roten, avsmalnande till en spets och vara elegant böjd. Den skall vara lågt ansatt och skall aldrig bäras över ryggen.

Extremiteter:

Framställ

Helhet: Frambenen skall vara raka och mellanrummet mellan dem skall vara bredare vid bröstet än vid tassarna.

Skulderblad: Skuldrorna skall vara flata och sluttande.

Mellanhand: Mellanhänderna skall vara långa, lätt sluttande och utan tecken till svaghet.

Framtassar: Framtassarna skall vara långa (hartass) med tjocka och väl slutna trampdynor. Trampdynorna skall vara fria från sprickor eller hornaktiga utväxter.

Bakställ

Helhet: Bakpartiet skall vara muskulöst och måttligt långt. Bakbenen förefaller längre än frambenen.

Knäled: Knälederna skall vara moderat vinklade.

Has/hasled: Hasorna skall vara starka och lågt ansatta, varken inåt- eller utåtvridna.

Baktassar: Baktassarna skall vara långa (hartass) med tjocka och väl slutna trampdynor. Trampdynorna skall vara fria från sprickor eller hornaktiga utväxter.

Rörelser:
Bedlingtonterrier kan galoppera i hög hastighet och skall även ge intryck av att kunna göra det. Rörelserna är mycket karakteristiska: ganska kort steg, lätta och spänstiga vid lägre hastighet och svagt rullande när hunden når full fart.

Päls:

Pälsstruktur: Pälsen är mycket karakteristisk. Den skall vara tjock, till sin struktur påminner pälsen om flossat lin. Den skall stå väl ut från huden och men får inte vara sträv. Den skall ha en påtaglig tendens att tvinna sig, speciellt på huvudet och i ansiktet.

Färg: Blå, leverbrun eller sandfärgad med eller utan tanteckning. Mörkare pälsfärg föredras.

Storlek/vikt:

Mankhöjd: Omkring 41 cm. En lätt variation nedåt för tikar och uppåt för hanhundar är tillåten.

Vikt: 8 - 10 kg.

Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse och dess påverkan på hundens hälsa och välbefinnande.

Diskvalificerande fel:
• Aggressiv eller extremt skygg.
• Hund som tydligt visar fysiska eller beteendemässiga abnormiteter skall diskvalificeras.

Nota bene:
Endast funktionellt och kliniskt friska hundar med rastypisk konstruktion skall användas till avel.

Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.